TANKAR KRING VÅLDET I FINLAND

Under de senaste åren har vi tyvärr blivit påminda om hur våldsamma, brutala handlingar människan i sina mörkaste stunder är kapabel till. Efter skolmassakerna i Jokela och Kauhajoki har en samhällsdebatt uppstått om hur sådana händelser kunde förebyggas och undvikas. Psykologer, politiker och experter har alla i tv-studions rampljus enhälligt talat för bl.a. ökade bidrag till mentalvården, skolpsykiatrin m.m. Alla är eniga om att vi inte får lämna de utstötta ensamma utan en hjälpande hand. Men, som jag ser det, är själva problemet att finna dessa människor som verkligen behöver hjälp. I Finland är ca 40 % av alla hushåll en persons, dvs. drygt en miljon människor lever ensamma. Enligt WHO:s undersökning från 2007 är Finland efter Lettland Västeuropas mest våldsamma land. Olavi Sydänmaanlakka, chef för ungdomsservicen vid Helsingforsmissionen r.f., sade i en intervju för Hbl, ”vi måste acceptera att våldet är en del av vår kulturhistoria och att vi alla är en del av den för att vi ska kunna göra någonting åt det” (Volt, 11.10 2008).

I ljuset av ovanstående är det kanske lite konstigt att Eugen Schauman, som står bakom Finlands mest kända politiska mord, stämplats som terrorist av bl.a. vår statsminister Matti Vanhanen i samband med händelsens 100 års jubileum år 2004. För trots att också Eugen Schauman var en enstöring som hade svårt att finna sin plats hade han ett ideellt mål för sin handling, det allmänna bästa. En annan fråga är sedan vilka medel som bör eller får användas i jakten på att uppnå sitt mål. Kanske är sanningen någonstans mitt emellan. Man kan både glorifiera och myt förklara Eugen Schauman, utifrån en enskild nationell heroisk handling, eller plocka ut mordet på Bobrikov från det politiska sammanhanget. Men faktum kvarstår att skulle inte Schauman ha handlat ensam och därefter tagit sitt eget liv skulle inte martyr- och nationalhjältebilden ha kunnat uppstå; - och inte heller denna teaterpjäs, kort och gott döpt till Eugen Schauman.

Olavi Sydänmaanlakka får sista ordet : ”...vi är så många som gör val. Valet som tillåter isolering av en liten pojke. Valet att en liten människa skall klara sig själv. Vi rent av beundrar det”.

- Fabian Silén , skådespelare / producent för produktionen Eugen Schauman